Häromdagen blev en tur över sundet – jag behövde komma ifrån tvätt och strulet med bredbandet. Dessutom två nya utställningar som hägrade.

Den korta versionen:
08.59 Lund C – tåg till Københavns Hovedbanegård.
10.15 Glyptoteket med utställningarna Joaquín Sorolla – Lys i bevægelse och Efter naturen.
12.30 Smørrebrød på restaurang Sankt Annæ som ligger på Sankt Annæ Plads 12.
14.00 Statens Museum for Kunst och utställningen Melchior Lorck – En kunstner på rejse.
15.45 Fika på SMK:s Kafeteria.
16.28 Nørreport – tåg till Lund C.

Den långa versionen
En snabb promenad från Hovedbanegård till Glyptoteket för att se den nya utställningen Joaquín Sorolla – Lys i bevægelse. En utställning som invigdes av kung Felipe VI av Spanien och drottning Margerethe för några dagar sedan. Det är första gången en hel utställning av den spanske konstnären Joaquín Sorolla (1863-1923) visas i Norden och anledningen är hundraårsminnet av hans bortgång. När jag betraktar Sorollas verk med strandmotiv, lummiga trädgårdar och vardagsscener tänker jag på Skagenmålarna och jag läser mig till att Sorolla ibland kallas för ”den spanska Krøyer” och det finns flera likheter förutom att de är samtida bland annat ljuset och att de skildrar vardagsscener.

Utöver Sorollas sjutton verk presenteras även alster av fem spanska samtida konstnärer som relaterar till Sorollas verk på olika sätt. De fem spanska samtidskonstnärerna är: Soledad Sevilla, Miquel Barceló, Juan Uslé, Miki Leal och Belén Rodríguez. Det är en spännande tvist och ger mig inblick i den samtida spanska konsten.

Innan jag begav mig vidare hann jag med att se ”Efter naturen” ännu en gång. Jag har nu hunnit med att läsa Josephine Klougart essäsamling där Josefine utforskar hur vi människor ser naturen genom konsten. Jag fastnar framför Henri-Edmond’s Cross Almond Tree in Bloom från 1902 som jag helt missade förra gången men som essäsamlingen uppmärksammade mig på. Den här utställningen tål att se flera gånger.

Promenad över Stormbroen och Højbroen sedan vidare till Kongens Nytorv, därifrån till Sankt Annæs Restaurang på Sankt Annæs Plads 12. Det här är mitt första besök och för att försäkra mig om ett bord har jag ringt och beställt bord några dagar tidigare. Till skillnad från de flesta andra restauranger använder de sig inte av onlinebokning. De verkar inte behöva det för under tiden jag äter min frokost ramlar hungriga gäster in hela tiden. Stammisar, affärsbekanta och gäster från det närliggande hotellet. En familjär stämning råder i denna genuina danska restaurang. Det blir snabbt fullt. Karrysild, fjordräkor, christiansösild, rullepølse, rostbiff med flera läckra anrättningar seglar förbi: alla rätter snyggt upplagda på skirt blått musselmalet porslin. Kocken kommer ut och ser sig omkring och hälsar. Hon verkar nöjd. Jag väljer en ribbensteg med rödkål och inlagd gurka och blir inte besviken. Brödet serveras bredvid. Till efterrätt orkar jag bara en liten kransekage och en kopp kaffe som serveras i en elegant kaffekanna av nysilver.

En snabb promenad till Statens Museum for Kunst – SMK. Ett tunt regn hänger över staden och vad är bättre än att tillbringa en regnig eftermiddag på SMK? Utställningen med verk av renässanskonstnären Melchior Lock – en konstnär på resa hade premiär i förra veckan. Denne dansk-tyska konstnär föddes i Flensburg runt 1526 är en helt ny bekantskap för mig. Lorck tilldelades 1549 ett fyraårigt resestipendium av den danske kungen Christian III, som ville ha en modern, internationellt uppdaterad renässanskonstnär som hovmålare. Lorck reste ut i Europa besökte hovet i Wien, Konstantinopel, Hamburg, Antwerpen och dog i Köpenhamn 1583. I utställningen presenteras ett 240-tal kopparstick, teckningar och träsnitt med motiv från Lorcks många resor. Jag fastnar för Konstantinopelprospektet, som är ett drygt 11 meter långt och mycket detaljerat, tecknat panorama över den osmanska huvudstaden Konstantinopel.

Innan jag tar tåget hem från Nørreport stannar jag till på SMK:s egen kafépärla, Kafeteria, ett av Frederik Bille Brahes utmärkta vattenhål i Köpenhamn. Jag beställer en kopp te och får en hel kanna, sådan där kinesisk av gjutjärn. Jag väljer länge väljer mellan de utsökta bakverken; det blir en spröd smördegskaka fylld med frangipane och päron, toppad med en kvist rosmarin vilket fulländar smakupplevelsen.

Just nu läser jag Josefine Klougarts essäsamling Efter Naturen – det går sakta eftersom jag inte vill missa något. Och jag tittar på den våldsamma tv-serien Huset – Kim Fupz Aakesons osminkade skildring av ett danskt fängelse som sänds på Svtplay. Egentligen är den på tok för grym och dysfunktionell för mig men de fenomenala skådespelarna Sofie Gråbøl, Youssef Wayne-Hvidtfeldt, David Denick och Charlotte Fich får mig att fortsätta se. Jag kan inte sluta.